Varning för starka bildbevis!

Nä jag har inte helt tappat det. Mjukisbyxor och fultofs i all ära men det är självklart är det förbaskat tillfredsställande att känna sig fin och fräsch. Under tidig graviditet fick jag ganska grov pigmentering i ansiktet som i stort sett eskalerade i samma utveckling som magen blev större. Ingen underbar kombination. När twinsen väl ploppat ut blev pigmenteringen aningens ljusare men ändå väldigt påtaglig! Alla är vi olika men jag kände mig inte fin och jag vantrivdes i mitt nya ansikte. Jag beslutade mig för att göra något åt det och har tack vare fantastisk hjälp av Klinik Villastan i Borås jag jag fått helt sjuka resultat på väldigt kort tid. Nedan finner ni starka bildbevis samt den beryktade ritualen och produkterna bakom resultatet. Visst är det bra? Samtliga produkter kommer från ZO Skin Health.

Nej detta är inget sponsrat inlägg. Har antagligen på tok för få läsare för att någon skulle förse mig med produkter eller pengar. Eller? Hör gärna av er annars! 

Foto 2017-11-21 11 04 45

Startbild som togs 8 veckor efter graviditeten, helt utan filter!

Foto 2017-11-21 11 02 21

Resultat efter cirka 3 månaders träget smörjande, skrubbande och tvättande. Även denna helt utan filter.

 

Annonser

Smaljeansen ska på innan jul!

Utan någon som helst förståelse för andra mammor kritiserade jag hyfsat högljutt att jag minsann INTE kommer bli någon barn-spamare på Instagram. Jag var också helt säker på att min personlighet, mina prioriteringar (!?) och mina livliga vinkvällar kommer bestå i samma utsträckning som före barn… Under graviditeten var jag dessutom helt besatt över att återfå min hyfsat fasta och vältränade kropp till vilket pris som helst, mitt uppsatta mål var att kunna kränga på sig smaljeansen innan jul, senast!

Idag, tre månader efter Frank och Sigges ankomst spamar jag mina sociala kanaler med sovande, skrattande, gråtande twins . Min första vinkväll utan bebisar och sambo har ännu inte ägt rum och desperationen på att åter igen få på sig smaljeansen har bleknat.  Jag har blivit den personen jag tidigare dömde och kritiserade för att vara tråkig.

Men jag är varken tråkig eller asocial, jag har bara förflyttat delar av mina prioriteringar från mig själv till två helt fantastiska personer! Svart på vitt tycker jag det är väldigt fint. Typ så fint att jag nästan lyckas fälla en tår. Men det kan ju också bero på de jäkla hormonerna som ännu inte lyckats lämna den bristningsfyllda kroppen!

bäbishögTiden går fort när man har kul – i snart tre månader har vi haft hemskt kul!

Foto 2017-10-21 15 25 02Barnfritt mingel men inte utan sambo..

Foto 2017-10-23 15 31 36 (2)1 av 1000000 bilder..

Processed with VSCO with f2 preset

 

En lycklig identitetskris?

..för att sammanfatta hur det känns att vara gravid. Kan vara så att jag väver in ordet ”lycklig” mer medvetet än ärligt för att väga upp det negativa ordet identitetskris. Mest för att undslippa skammen och känslan av att redan nu vara en dålig mamma…

Jag kan inte påstå att dessa 9 månader bestått av lycka. Det är ingen tid jag njutit av. Ingen tid där jag beskådat min kagge i spegeln (min sambos fantastiska ordval av gravidmagen) och fått känslan av jag har the time of my life! Så som i stort sett alla romantiserat graviditeten.

Jag har haft en otroligt bra graviditet, fysiskt. Illamående de första 13 veckorna, lite foglossning som uppenbarade sig i sammanband med träning. Men så slutade jag med att träna och vips var smärtan som försvunnen. Jag har kunnat jobba fram till vecka 35. Har haft ont i ryggen från och till men med lite akupunktur har även den smärtan försvunnit.  Något jag kan tacka högre makter för!

Men om vi återgår till identitetskrisen och den psykiska delen. Det är så många delar av mig och hur jag är som person som fått ge vika för under dessa månader. Tillfällen/saker/personer som försvunnit och som resulterat i att jag stundtals varit ganska bitter. Jag har många gånger har jag känt mig utanför och missförstådd vilket resulterat i en del nedstämdhet. Trots en extremt stöttande sambo och många fina vänner är hela gravidgrejen något man känner sig ganska ensam i och för första gången i livet får man sätta sig själv och sina egna intressen helt vid sidan av. Egocentriskt? Det är människan av naturen och jag är inget undantag!

Jag har alltid haft fördomar om att gravida kvinnor är tråkiga och varit dömande utifrån det! Men med tanke på vårt hormonella lidande, ”lyckliga” identitetskris, svullna kropp och trötta tankeverksamhet är det inte vår skyldighet att vara roliga under en tid som helt enkelt inte är rolig!

Nu är det två dagar kvar till jag blir igångsatt och vi får äntligen träffa våra älskade twins! Och med resultatet på bröstet, skrikigt och blodigt, vet jag att all fysisk och psykisk påfrestning kommer att ha varit mödan värd, tusen gånger om! Men lyckan vid mållinjen behöver inte nödvändigtvis gå hand i hand med känslan under loppet, snarare tvärt om!

Med detta sagt vill jag önskar er alla välkomna till ny bloggstart där rollen som tvillingmamma kommer att ha en avgörande roll för kommande bloggämnen.