En lycklig identitetskris?

..för att sammanfatta hur det känns att vara gravid. Kan vara så att jag väver in ordet ”lycklig” mer medvetet än ärligt för att väga upp det negativa ordet identitetskris. Mest för att undslippa skammen och känslan av att redan nu vara en dålig mamma…

Jag kan inte påstå att dessa 9 månader bestått av lycka. Det är ingen tid jag njutit av. Ingen tid där jag beskådat min kagge i spegeln (min sambos fantastiska ordval av gravidmagen) och fått känslan av jag har the time of my life! Så som i stort sett alla romantiserat graviditeten.

Jag har haft en otroligt bra graviditet, fysiskt. Illamående de första 13 veckorna, lite foglossning som uppenbarade sig i sammanband med träning. Men så slutade jag med att träna och vips var smärtan som försvunnen. Jag har kunnat jobba fram till vecka 35. Har haft ont i ryggen från och till men med lite akupunktur har även den smärtan försvunnit.  Något jag kan tacka högre makter för!

Men om vi återgår till identitetskrisen och den psykiska delen. Det är så många delar av mig och hur jag är som person som fått ge vika för under dessa månader. Tillfällen/saker/personer som försvunnit och som resulterat i att jag stundtals varit ganska bitter. Jag har många gånger har jag känt mig utanför och missförstådd vilket resulterat i en del nedstämdhet. Trots en extremt stöttande sambo och många fina vänner är hela gravidgrejen något man känner sig ganska ensam i och för första gången i livet får man sätta sig själv och sina egna intressen helt vid sidan av. Egocentriskt? Det är människan av naturen och jag är inget undantag!

Jag har alltid haft fördomar om att gravida kvinnor är tråkiga och varit dömande utifrån det! Men med tanke på vårt hormonella lidande, ”lyckliga” identitetskris, svullna kropp och trötta tankeverksamhet är det inte vår skyldighet att vara roliga under en tid som helt enkelt inte är rolig!

Nu är det två dagar kvar till jag blir igångsatt och vi får äntligen träffa våra älskade twins! Och med resultatet på bröstet, skrikigt och blodigt, vet jag att all fysisk och psykisk påfrestning kommer att ha varit mödan värd, tusen gånger om! Men lyckan vid mållinjen behöver inte nödvändigtvis gå hand i hand med känslan under loppet, snarare tvärt om!

Med detta sagt vill jag önskar er alla välkomna till ny bloggstart där rollen som tvillingmamma kommer att ha en avgörande roll för kommande bloggämnen. 

Annonser

2 thoughts on “En lycklig identitetskris?

  1. Word! 🙌🏻 För min del fortsatte det där några månader in efter förlossningen, vilket ledde till att jag isolerade mig rätt mycket. Första tiden består inte bara av fluffiga rosa moln direkt! Önskar att fler vågade prata öppet om det, att det inte var så skambelagt, för det verkar rätt vanligt när man börjar nysta lite. Hursom, ska bli spännande att följa tvillingarna! 🤗

    Gilla

    • Hej! Tack för din kommentar, kul att någon läser 🙂 Nä så är det verkligen men vi är ganska dåliga, inklusive jag, på att inte visa enbart de fluffiga molnen!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s